Eftersom vi släpar hem tonvis med böcker från biblioteket så är det sällan vi lägger pengar på att köpa en bok. Men nu i jultider passade vi på och kom hem med "Tilly som trodde att..." av Eva Staaf och Emma Adbåge.

 

Boken handlar om Tilly och hennes kompis Tage som funderar över olika levnads- och hemförhållanden som de stöter på i sitt hyreshus. Tilly och Tage vet hur det är att bo hemma hos dem, men det ser inte likadant ut hos alla. Hos Tage är allt mörkt och tyst, hans mamma pratar om det mörka i livet. Hemma hos Loppan får barnen riva ut alla soffkuddar och leka affär med riktiga äpplen eftersom "barn är barn". Sonja har alla leksaker man kan drömma om, Mimmi har knappt någon mat i kylen, Peppes pappa är inte så bra på att städa... Sedan finns det mannen på trottoaren som inte har någonstans att bo överhuvudtaget. Han har sommarskor mitt i kalla vintern och Tilly vill gärna ge honom mat och pengar. Tillys mamma skyndar förbi men med Tage pratar Tilly om alla hon mött. Boken är bra på att bara konstatera olikheter istället för att problematisera och dömma. 

 

Jag tycker att boken tar upp viktiga funderingar på ett barns sätt och det bjuder in till samtal. Vi har läst boken flera gånger och kommer på nya saker att prata om varje gång. Personligen tyckte jag att diskussionsmöjligheten om den hemlöse var något jag letat efter. Vi stöter på tiggare varje gång vi handlar och jag har inte riktigt känt att vi fått igång något bra samtal kring det. 

 

"Tilly som trodde att..." tilldelades Augustpriset år 2014.